|
Nr 9. 2003 sid. 68–73SLUTA BRÅKA
|
|
|
En för Sverige mardrömslik kväll, med vetskap om att vår utrikesminister blivit allvarligt skadad i ett knivdåd, träffar jag familjerättssekreterare Berit Johansson för ett samtal kring barn, separation och grupper. Separationsteman och förlust blir en röd tråd i det samtal som vi kommer att föra. Gruppernas uppläggning Sedan 1995 har Berit Johanssons arbetsgrupp genomfört 14 barngrupper som riktat sig till barn i latensåldern som drabbats av skilsmässa. Drabbats är ett ord som Berit ofta använder då hon menar att skilsmässobarn ofta vare sig förstått eller fått hjälp att förstå varför föräldrarna skilt sig och familjens relationer förändrats som de gjort. Intresset för att rikta sig mot barn kom utifrån att familjerättssekreterarna, via de samarbetssamtal som varje kommun är skyldiga att erbjuda föräldrar i tvist, mötte många föräldrar i kris. I samtalen med föräldrarna började en frågeställning allt mer dyka upp, hur hade barnen egentligen det, de barn som befann sig i föräldrarnas konflikt? Föräldrar uttryckte ofta oro för att de inte visste vad barnen egentligen tänkte. 1995 beslutade man sig för att erbjuda barn till skilda föräldrar möjlighet att delta i strukturerade gruppsamtal. Idéen hämtade man från Skottland (Family Mediation Scotland) och man bestämde sig för att kalla sina barngrupper för Nya möjligheter i skilda världar, en kurs för barn om känslor och förändringar. Berit betonar att det är en pedagogisk grupp med tydlig struktur. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
