TEMA: Psykoterapi med tonåringar

Nr 2. 2000 sid. 6–9

PSYKOTERAPI MED TONÅRINGAR

Förstasidan

Det andra numret av Mellanrummet handlar om psykoterapi med tonåringar och vi vill inleda med ett prosastycke som en snart 16-årig flicka skrev för ett år sedan. Vi vill förmedla något av tonårens känslointensitet och hon tyckte att vi inte enbart skulle beskriva det som är svårt i tonåren, utan också beskriva det bra och förväntansfulla. Vi tycker att hon lyckats förmedla den vidöppenhet och alla de starka känslor som kan ta form och hitta uttryck under denna viktiga fas då allt kan kännas möjligt.

Jag tar ett djupt andetag och sänker mig själv under vattenytan.
Vattnet känns varmt, men samtidigt svalt.
Jag blundar och svävar runt som i en bubbla.
Jag hör vattnet brusa runt mig. Ingenting är upp, ingenting är ned.

Jag stöter i botten och små sandkorn virvlas upp i orkaner mot ytan.
Vattnet tränger in i mina näsborrar och fyller mina lungor med kolsyrat vatten.
Bubblor svävar runt mig.
Jag vill ta i dem, men de flyr snabbt upp mot ytan.
Jag vänder mig upp mot ljuset.
Ljuset bränns mot mina ögonlock, vattnet känns salt.
Det drar i mig, vill dra ner mig mot botten.
Jag andas djupt.
Jag lägger mig på botten och vilar en stund.
Det känns lugnt och skönt.
Därnere är det svalare och vattnets små ojämnheter lugnar sig djupt på havets botten.
Det flimrar lite under ögonlocken, ljuset försvinner inte ifrån mina ögon.
Jag simmar uppåt mot ytan.
Dyningar från havets kant närmar sig med lugna tag.
De drar in mig mot strandkanten.
Där blir jag liggande i några sekunder.
Luft fyller mina lungor.
Jag vill ner i vattnet igen.
Än en gång sköljer vattnet ned mig i havet.

Solen lyser starkt mot vattnet.
Strålarna delas upp i flera hundra mindre strålar som letar sig fram genom vattnet.
Jag är tyngdlös och behöver inte anstränga mig för någonting.

Olivia Berggren

Kommer ni ihåg? De flesta av oss minns nog något av tonårsperioden och kan även känna igen aspekter av oss själva i de ungdomar vi möter.

Hur är det att vara tonåring idag, mellan barndom och vuxet liv, med begynnande önskan att klara sig på egen hand, frustration över att inte kunna fullt ut och en önskan om att dra sig undan krav och ansvarstagande? Många unga beskriver stor osäkerhet inför tillvaron, vånda inför vuxenblivandet och framtiden. Att vara vuxen framstår inte alltid som så åtråvärt, särskilt inte i en kultur, som likt vår egen, hyllar ungdom och helst vill bortse från vuxenlivets balans mellan ansvar och frihet. De flesta tonåringar tar sig igenom denna period av livet på egen hand, med stöd av föräldrar, viktiga vuxna och kompisar, andra söker professionell hjälp.

Adolscensen innebär en "andra chans" att lösa konflikter som lämnats mer eller mindre olösta under tidigare utvecklingsfaser. Tonåringen står också inför att lösa de utvecklingsuppgifter som hör puberteten till. Terapi med ungdomar sågs tidigare som snarast olämpligt. Idag ses framförallt högadolescensen som en alldeles ovanligt lämplig tid för psykoterapeutiskt arbete, vilket framgår av artiklarna i detta nummer. För ungdomar som själva söker, eller erbjuds, psykoterapeutisk hjälp, är existentiella frågor kopplade till den egna identiteten och utvecklingen, del i den kraftfulla inre strukturutveckling hela adolescensperioden innebär. För några är förändringen möjlig att bearbeta i individualpsykoterapi och/eller i familjesamtal, medan det för andra ungdomar leder till kris, ibland sammanbrott, som kräver mer omfattande åtgärder, exempelvis inläggning eller vård på institution. I alla dessa sammanhang är det psykoterapeutiska tänkandet och kunnandet hos de personer de möter centralt.

I det här numret vill vi belysa psykoterapeutiskt arbete med unga människor i olika sammanhang och utifrån olika teoretiska och kliniska utgångspunkter. Lena Necander-Redell beskriver i sin artikel det omfattande förändringsarbete adolescensen med nödvändighet innebär i termer av aggressivitet, sexualitet och katastrofbemängd förändring. Det intensiva psykoterapeutiska arbetet med en svårt störd tonåring, skildras av Brita Bergman, som utifrån vissa tankegångar hos Searles, benämner tillståndet ett "outhärdligt vakuum". Hon beskriver hur arbetet med att hantera projektiva identifikationer är avhängigt terapeutens förmåga att härbärgera outhärdliga känslor och exemplifierar dessa tankegångar med vinjetter från en terapi med en tonårsflicka.

Om det miljöterapeutiska arbetet, som ju oftast löper parallellt med andra behandlingsinslag, skriver Carina och Micael Jönsson. De presenterar en arbetsmodell för att upprätthålla ramar och härbärgera ångest på en institution så att meningsfull, förändringsskapande kommunikation blir möjlig. På Velandergården i Malmö bedrivs ett liknande arbete, där tonvikten ligger på skolgång och utvecklande av elevens resurser. Verksamheten där presenteras av Jan-Håkan Lundgren och Göran Michaelsson.

Detta nummer innehåller även ett forskningsinriktat bidrag från Gunnar Nilsson. I en studie söker han närmare undersöka ungdomars subjektiva syn på sina psykiska problem, problemens bakgrund och vägen ur problemen.

Artikelförfattarna från Ungdomsrådgivningen Humlan i Göteborg betonar, inspirerade bl.a. av makarna Laufer, vikten av att man under adolescensen når fram till en "slutgiltig sexuell organisation". Kroppen är central under denna utvecklingsperiod i livet, både utifrån den fysiska förändringen och som arena för den psykosexuella utvecklingen. Även Björn Wrangsjö utvecklar i sin artikel tankar om tonåringens skapande av sin inre kroppsbild och hela den förändringsprocess vuxenblivandet innebär. "Om anden tiger stönar köttet" har Eva Gunnarskog valt att kalla sin artikel om unga kvinnors utsatthet och sårbarhet i form av sexualisering, fixeringar, otillfredsställelse och klagan över den egna kroppen och utseendet. Unga kvinnors brist på självkänsla har motiverat Kerstin Fredén att utveckla en modell för gruppsykoterapeutisk behandling, vilken hon presenterar i sin artikel.

Vidare presenteras arbetet vid en av landets ungdomsmottagningar. De når ungdomar som söker för somatiska besvär. Utifrån den inledande kontakten utvecklas även andra, psykologiska aspekter. Många tonåringar söker till de ungdomsmottagningar som finns runt om i Sverige. Den första startade i Borlänge för snart 30 år sen, när många upplevde steget till ungdomspsykiatrin som alltför stort. Inspirerade av liknande verksamhet i Helsingfors, öppnade man en ungdomsmottagning där förutom medicinsk personal även psykolog och kurator ingick. Fortfarande är det få ungdomsmottagningar som har utbildade psykoterapeuter knutna till teamen, i detta nummer intervjuas en av landets första, Gull Britt Rahm, Karlstad.

Även på andra håll har man tagit fasta på ungdomars tvehågsenhet inför att söka till BUP eller PBU. Vid BUP i Halmstad har man flyttat ut ungdomspsykiatrin "på stan". Håkan Christiansson, Bernt Karlsson och Monika Kellerdal beskriver denna del av BUP-verksamheten.

För många ungdomar i Sverige är det geografiska avståndet till närmaste BUP/PBU-mottagning långt och möjligheten till terapeutisk behandling blir därmed begränsad. Om hur detta avstånd i geografin kan överbryggas med hjälp av telefoner berättar Mona Holm, Lycksele.

Verksamheten vid BUP i Västervik presenteras, Britt-Inger Samuelsson ger ett referat av en studiedag Föreningen för Barn- och Ungdomspsykoterapeuter anordnade för en tid sen och vi får även veta lite av vad som avhandlades på EFPP-kongressen i Rom i höstas.

Till detta kommer recensioner, information om olika utbildningar och litteraturförslag. Sammantaget tycker vi att de olika bidragen till tonårsnumret ger en rik och nyanserad bild av det kvalificerade psykoterapeutiska arbete som bedrivs med tonåringar i Sverige idag. Vi hoppas att med detta nummer bidra till fortsatt kunskapsutveckling och till att fler kreativa mellanrum för tonåringar skapas.

Redaktionen

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster