Nr 2. 2000 sid. 51–55Björn Wrangsjö |
|
Hur skapar vi oss en inre kroppsbild? På samma gång som vi "lever på", moment för moment, i t.ex. sekvenser av interaktionella episoder, kodar vi kontinuerligt det pågående upplevandes i olika kategorier; i bilder av oss själva, av andra, bilder av "hur det går till", bilder av omvärlden. I bilden av oss själva ingår ett kontinuerligt flöde av information gällande kroppsbilden. I traditionell psykodynamisk teori behandlas ofta utvecklingen av kroppsschemat ganska styvmoderligt. Man far söka sig mot kroppsorienterade psykoterapeutiska metoder för att få mer underlag för det fortsatta tänkandet kring detta (Downing, 1997). Samtidigt som vi interagerar upplever vi, oavsett om vi fokuserar på det eller inte, intryck från både ytan och från det inre av kroppen. Vi förnimmer kroppssensationer, som är den fysiologiska aspekten av diskreta affekter eller flödet av vitalitetsaffekter, förändringar i motorisk spänning kopplat till mer eller mindre emotionellt mättade rörelser. Kroppsdelar har dessutom olika symbolisk innebörd. Detta illustreras på generell nivå i kroppsliga metaforer som "att tappa huvudet', "stå med båda fötterna på jorden", "ta det med en axelryckning", "ge någon sparken", "kasta ett öga på någon", "ge någon lillfingret", "känna sig handfallen", "låna någon sitt öra" och liknansde uttryck. Till detta kommer varje enskild människas egen symbolisering på det kroppsliga planet, som kommer till uttryck såväl i drömmar som i symtom. ... |
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |